Andra människor alltså

Jo men jag kan handla själv. Såklart.
Resultatet:
Förbannad på folk som släpper sina pyttesmå barn vind för våg så att man dels nästan kör över dom och dels hatar deras mamma för att hon låter dem stoppa ner näven i plockgodiset. Då ungen trots allt är för liten för att förstå "mamma sa ju att du inte fick".

Förbannad på samma folk som låter samma unge springa fram till MIN scanningbetalningsmaskin och pilla så "personal måste tillkallas". Nä ungen har fortfarande inte lärt sig förstå "man får inte göra så sa mamma".

Smått irriterad på att affärer i nära anslutning inte alls är kundvagnaanpassade.

Lite mer irriterad på tant framför mig i kö som vägrar förstå att JA det ÄR en uteväxt!!

Oerhört irriterad på mig själv att jag glömt köpa tamponger. EN grej glömmer jag, men ack så viktigt.

På gränsen till vansinnesutbrott på mannen framför mig i kön som ska ha LD lössnus. Som han vet finns. Som kassörskan inte vet finns så hon måste fråga kollega. Och gå iväg. Långa minuter. (här är jag lite mycket irriterad på henne oxå). Sen komma tillbaka för att meddela att det kanske finns på lagret. Sen går hon igen. Kommentar här överflödig.

Bilfärd hem. Och nej, DU ÄR INTE SJÄLV PÅ DEN JÄVLA VÄGEN!!! Men det tror många. Så de kör lite som dom vill helt enkelt. Aningens irriterande.

Kommer hem. Sådär oglad och redo att faktiskt om jag kunnat skjuta nån i huvudet.
Då småler han bara och plockar fram en öl ur kylen.
Är inte det kärlek så säg.