Nä men jo, det var kul

Låt mig nu få beskriva Jessicas första träningspass på hela sommaren. Tänk uppehåll i alla fall två månader (med undantag för några löjliga joggförsök).

Dagen började igår. Jag var jättetrött och gick och la mig tidigt. Somnade naturligtvis inte. Vilket gjorde att jag unnade mig två timmars längre sovmorgon. Fullt logiskt.
Som förberedelse inför första träningspasset tillbringade jag dagen med att göra absolut ingentingt. Jo, städade min byrå. (vilket i praktiken innebar att jag slängde typ allt som låg på den)
Jag åt två tacos "för att få energi" (vilket såhär i efterhand kanske inte känns som det mest logiska valet då just tacokryddan inte är ett uppskattat alternativ till mat man rapar upp under sjukt hårda träningspass)

Sen blev jag trött. Och sov lite till. (missade därmed rosceremonin på Bachelor så nu vet jag inte vem han valde!)

Dödligt bestämd att genomföra träning tar jag så min cykel och drar dit. Hälsas i receptionen av den söte instruktören: Heej! Det var längesen man såg dig!!
Varpå jag rodnar och skäms. Och förbannar att jag inte satt foten där på så länge. (gillar inte heller att de känner igen mig, vill ju bara vara en i mängden av alla otränade).

Bodystep. Vi kan säga såhär: jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv (utom kanske möjligen i en ångbastu men där genomför iaf inte jag någon vidare fysisk aktivitet så det räknas inte)
Så kan vi säga. (uttrycket kommer från min idolbloggare Fredrik Backman på fredrik.cafe.se Har inte denna blogg beskådats så gå genast dit utan att passera gå!)

Jag har sedan eftersvettats något helt sjukt.
Och ätit popcorn.