Stegen för att få komma till Australien och jobba:
* fylla i en väldig massa papper (jobbigt)
* åka till Stockholm på intervju (nervöst)
* skicka iväg de papper man skickat efter från diverse myndigheter (inget i brottsregistret..)
* IELTS-test (engelska) i Göteborg (kanske aldrig varit så nervös)
* osäker väntan på resultat på IELTS (helt övertygad om att jag misslyckats)
* otroligt jubel när jag inser att jag faktiskt klarade det (!!!)
* fylla i ansökan om VISA via nätet (funkar det verkligen?)
* boka flygbiljett (billigare än jag trodde)
* intervju med någon från avdelningen "där nere" (tidsfördröjning någon?)
* hälsoundersökning i Malmö (svindyr)
* orolig väntan på att få svar på om jag får mitt VISA
Sen ska det väl bara vara själva flygresan kvar då tror jag... Och det är väl inte så bara, har inte ens kollat hur lång tid jag tvingas sitta i luften jämte folk jag inte känner på väg till ett land där jag inte känner någon..
Så just nu har jag tre steg kvar. Tråkigt om det skiter sig nu, men det ordnar sig säkert till slut!

Ska en sväng till Hull, England oxå tre veckor i maj. Får se det som lite uppvärmning, träna engelska och lära mig lära känna folk.. Tänk om ingen vill prata med mig? Det värsta som kan hända är att jag får åka hem igen, och det är ju inte så hemskt egentligen! Nej, det värsta är om jag går vilse någonstans, tex på någon flygplatstoalett eller något annat pinsamt...

Meningen med den här lilla bloggen (förutom att det är inne att blogga och jag är ju en sån innemännska (hahaha) ) är att kanske några läser den och kanske skriver någon kommentar, så känns det lixom inte så långt hem om man skulle få lite hemlängtan..
Puss!