Haha, ja pappa, nu ar du med i cyberspace! Mitt lilla flygplan ar val kanske inte riktigt lika haftigt som Herkules... men man far va glad for det lilla! : )
Nagot som inte var sa litet......... HOPPA FALLSKARM!!!
Jajeman, ska det va sa ska de va!
Har kommer nu en berattelse om ett fallskarmshopp!

Mycket taktiskt upplagt namnde jag ingenting om det planerade hoppet for mamma och pappa. Hade en liten men mycket bestamd kansla av att somnen skulle bli starkt paverkad for namnda foraldrar, dessutom ville jag undvika desperata forsok att fa mig att lata bli.

Sa, tisdag morgon, kvart i sex, steg jag upp, tog mig in till city, motte fyra andra mer eller mindre nervosa personer fran skilda delar av varlden och steg in i den vita limon som tog oss soder om Sydney. (ja jag vet, visst ar det haftigt, jag fick aka limo!!!) Mina modiga kamrater kom fran Tyskland, England, Sydkorea och USA. USA var enda killen, hade semester fran krigande i Irak, sa ja, han fick en hel del fragor om detta krig fran en nyfiken svensk vi alla kanner.
Val framme far jag reda pa att jag ska upp i forsta planet. (ar detta bra eller daligt, ar piloten vaken osv..)
Far fylla i en orovackande stor hog med papper, som upplyser mig om att hoppa fallskarm ar farligt, folk dor faktiskt ganska ofta pga av detta och signera har att du har allt ansvar, hander det nagot kan du inte skylla pa oss! (nervositeten borjar har komma ganska starkt)

Fyra av oss sitter o vantar pa personerna vi ska sitta ihop med under farden ner, alla tre blir upphamtade utom jag. Jag sitter dar, ensam, vantar, vantar, tanker att jaha, jag har fatt den som inte mar sa bra idag, som har forsovit sig pga for manga ol kvallen innan!! Men efter annu en stunds vantande kommer han jag ska hoppa med. Naturligtvis far jag killen med piercingar, tatueringar och lustigt har som har gjort 5000 hopp med fallskarm men vars framsta merit ar hans hoga antal hopp fran klippor. Men sjalvklart var han en mycket trevlig kille.
Instruktioner om vad jag ska gora nar vi hoppar ur planet foljer, vilket gor mej valdigt mycket mera nervos eftersom jag ar helt overtygad om att jag inte alls kommer komma ihag allt detta! (egentligen handlade det bara om att jag skulle korsa mina armar o luta huvudet bakat, men just da kandes det valdigt omfattande!)

Tjugo minuters fard till flygplatsen gor ingen av oss precis mycket lugnare, nar jag upptacker att min kille har gipsad arm forstarks kanslan av angest nagot. Tjugo minuter i varldens minsta plan med en dorr som inte riktigt gick att stanga ar val inte heller optimalt for nerverna..
Efter att ha gjort mej mycket overtygad om att ja, jag sitter fast i honom som vet hur fallskarmen fungerar, tar vi oss pa nagot satt ut ur planet, och darefter foljer ett konstant skrikande i 50 sekunder (med ett kort avbrott for att hamta andan). Hur haftigt som helst!! Sen ett stort FLOMP och jag fragar "is it working?????" Ja, jo, det fungerar, vi singlar ner i absolut stillhet, snurrar lite, beundrar utsikten, sedan ett ganska, om jag far saga det sjalv, graciost landande! (hojden var 14000 feet om nagon ar nyfiken)
Harefter foljer ett enormt adrenalinpaslag och jag och mina nedkomna vanner pladdrar konstant i cirka 15 minuter, overdrivet lyckliga och uppspelta!
Helt underbart!

Allt detta finns nu aven pa dvd for intresserade personer!
(jag kommer naturligtvis att tvinga alla jag kanner att titta pa detta)

PUSS till alla, och stor kram till mina fastrar som jag fatt reda pa laser detta!