Att man kan bli så nere av lite regn.. eller ok, inte lite regn, en hel månads regn på en dag gör väl kanske alla deppiga. Men jag får alltid känslan av att jag inte har några kompisar när det är sånt här väder! Att jag shoppade igår tillsammans med tre arbetskamrater och sen på kvällen firade en av tjejernas fördelsedag tillsammans med fem glömmer jag liksom bort. Jag behöver sällskap! Har suttit framför datorn hela dagen! Ok, det har jag inte, men det känns så!
Imorgon har jag ordnat lite fikasammankomster iaf. Alltid nåt.

Min nya mobil är fin. Jag kan spela musik med den. Och ta kort. Och den fungerar till att ringa o sms'a oxå. Vilken tur.

Måste börja träna. Kommer snart inte undan längre.

Ooo måste berätta om min nära-döden-upplevelse!!
Sitter helt lugnt vid min dator. En geting har tagit sig in!!! PANIK!!! Vad göra?!?! Den flyger till ett fönster. Jag inser ju att jag måste göra något själv, har ingen att ringa som kan komma hit lite snabbt. Så, med en otroligt hög, möjligen skadligt hög, puls, driftar jag mig till att öppna fönstret. Det getingen inte vet är att jag är beväpnad med hårspray. Så när den känner min närvaro där nära fönstret och börjar surra irriterat, sprayar jag för kung och fosterland!!
Getingen faller snabbt ner, rakt på fönsterbläcket.
Jag drar igen fönstret. Helt utan dåligt samvete!
Sätter mig och får uppmuntran och beröm från Doris som vet precis vad jag talar om när jag berättar om ångest, panik, adrenalinchock och skakningar.
Känns fortfarande lite jobbigt när jag skriver om det...